Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 99). Helmer rodnade och slog ned ögonen; men dessa gåfvo dock ifrån sig en sådan glans, som om solen skinit in i rummet. Det bår tillåggas, att det fårekom Victor så. Men det varade blott ett ögonblick. Med en ton, som tycktes vara lugn, sade Helmer till Victor: — Du anser således, att dessa taflor ega något vårde? — Hur skulle det kunna komma i fråga, att jag ville smickra dig? jag vore ju då din fiende. De äro utmärkt vackra; det är snille uti dem — det år, hvad jag, utan att vara kännare, tror mig kunna säga. — Jag vore en hycklare, om Jag icke bekånde, att jag sjelf finner dem dfver medelmåttan. Men låtom oss icke spilla ord på sådant; låtom oss heldre utfundera, hvad vårde de kunna ega i materielt hånseende.