styrelsekroppens organism, och verkningarne deraf gåfvo de båsta resultater. Sedan man nu visat sakens historiska sida, vill man försöka att härefter korteligen utveckla det vigtigaste af de motiver, som ligga till grund får ofvanber. författning och med densamma jemföra det förslag, hvarom socknestämma blifvit anbefalld. Merberörde författning blef, såsom redan antydts, en nådvåndighet, på det icke allenast densamma måtte till ett samverkande helt förena alla församlingens isolerade styrelser, utan ock en hvar församlingsbo måtte deri finna allt hvad han af kommunala stadganden behöfde känna och slippa att med besvår och kostnad förskaffa sig de sårskildta församlingen rörande författningar. Författningen benämndes Kommunallags, dels derföre, att den innehåller ue försattningar, ordningsstadgar, reglementen och socknestämmobeslut, som, rörande den inre kommunala ordningen och ekonomien, tillhöra denna församlings innevånare och dess styrelser ett efterlefva; dels emedan vanan vid det gamla epiketet lag-, med sin håfdvunna helgd, har, synnerligast på det mindre odlade begreppet eller den mindre bildade menniskan, en högst vårdnadsbjudande inverkan till laglydnadens iakttaganden, dels med anledning deraf att i andra stater kommunala författningar bära namn af lagar, samt liknande inhemska institutioner fått samma benåmning, och dels hufvudsakligen af den företeelse, att icke det år mera förbjudet att kalla en kommunalförfattning lag ån att kalla den reglemente-, stadga etc. Man har tillåtit sig utbyta namnet socknenåmnd mot namnet kommunalstyrelse, dock med den förklaring, att denna styrelse tillika innefattar egenskap af socknenåmnd af skål a) att en hufvudstyrelse, sådan som erfarenheten visat hår behöfvas, har under sitt inseende allt ekonomiskt och administrativt, som icke beror af konungens befallningshafvandes, domstols eller polismyndighets handlåggning, och således många flera göromål och skyldigheter, ån socknenåmnder i allmånhet på landet; — b) att ordet kommunalstyrelse, såsom erfarenheten besannat, år en högst nådig benåmning, ty under socknenåmndens tid kunde man icke alltid göra sig åtlydd i andra göromål ån dem, som i bögstberörde nädiga förordning upprepas, når man hade att skaffa med stridiga personer, emedan de åberopade förordningen och invånde, att nåmnden icke får utstråcka sin verksamhet utåfver den i författningen utstakade gråns, och c) emedan namnet -kommunalstyrelselåter mera, ån benämningen -socknenämnd, uttrycksoch betydelsefullt, hvilket hår år af mycken vigt, helst denna styrelse, betraktad såsom hågsta myndigheten inom en af 8000 innevånare bestående församling, i anseende till sin handels-, skeppsoch fabriksrörelse jemförlig med större stapelstäder, måste vara sammansatt af församlingens mest bildade och aktade mån, så synes denna myndighet förtjena det namn, församlingen den gifvit. Kommunalstyrelsen och socknenåmnden bestå af en ordförande och 10 ledamöter, af hvilka 1 ledamot år församlingens ombud (att motverka lagstridiga och församlingens intressen förnärmande beslut), I ombud får dem, som åga verk och fabriker samt idka skeppsoch exportrörelse (detta ombud bevakar åfven arbetsklassens råttigheter), 1 kassaförvaltare, 1 bokförare, 1 sekreterare och 5 ledamöter, som åro ordförande i kommunalstyrelsens förvaltningsutskott (se nästsöljande moment), hvilka i styrelsen föredraga de ärenden, som af dess pröfning och beslut bero. Som kommunalinrättningen måste sönderfalla i flere afdelningar, så har hvarje afdelning blifvit kallad -vårdys, sammanfogad med afdelningens karakteristik, t. ex. KyrkovårA U— ——