2 Rättegångsoch Polissaker. Ransakningen af det från poliskammaren i början af detta år remitterade mål, angående håktade drångarne Olaus Andersson och Carl Gustaf Jansson, gårdsarihandelscrängen Carl Jansson eller Jonasson och förre kronoerbetskarlen Anders Gustaf Olsson jemte på fri fot varande enkan Wettergren, sadelmakeriarbetaren Isak Larsson, pigan Inga Helena Larsson, förre poliskonstapeln Andersson och dennes hustru Sofia Svensson, därängen Johannes Pettersson och trädgärdsmåstaren Andersson, tilltalade, de tre förstnåmnde för olofligt tillgrepp af en hop manusakturvaror m. m. från handlanden H. J. Heyman och handelsficman August Abrahamsson, och de sednare för delaktighet i berörda tillgrepp, bar nu på rådhusråttens andra afdel ning blifvit fullåndad; och meddelades under den 14 dennes deri ntslag, hvarigenom enkan Wettergren och Isak Larsson helt och hållet blifvit frikånde; Inga Helena Larsson, poliskonstapel Andersson och hans hustru Sofia Svensson fingo, eburu många anledningar mot dem förekommit, att de icke varit i okunnighet om olofliga åtkomsten till åtskillige af de persedlar, som de af tilltalade Olaus Andersson mottagit, af bristande bevisning jemväl njuta deras föreburna oskuld tillgodo. Johannes Pettersson kunde i brist af fullständig bevisning icke till saken sällas; hvilket sörklarande jemvål gållde trådgårdsmåstaren Andersson, i afseende på delaktighet i tillgrepp af 2:ne stycken tryckt shirting, som ansetts vara handlanden Heyman frånstulne. Olaus Andersson, som, jemlikt 40 kap. 1 S och 42 kap. I S missgerningsbalken skull: plikta, för stölden från handelsbolaget August Abrahamsson, tredubbelt med 60 rdr 8 sk. och för hustjufnaden sexdubbelt med 236 rdr 45 sk., men för innehafvande af dyrk eller falsk nyckel, enligt kgl. förordningen den 9 December 1756, jemförd med kgl. förordningen den 10 Juni 1841, gjort sig saker till urbota bestraffning, blef, med stöd af ofvan åberopade lagrum, kgl. förklaringen den 23 Mars 1807 och 5 kap. 4 5 strafsbalken, i ena bot dömd att afstraffas för alla sina brott med 28 dagars fångelse vid vatten och bråd i vederbörligt håkte och en Söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Gustavi församlings kyrka. Carl Gustaf Jansson dömdes, jemlikt 40 kap. I och 41 kap. 3 8 missg.-balken och kgl. förklaringen den 23 Mars 1807, att för delaktighet i tillgrepp af handlanden Heyman frånstulne till 68 rdr 2 sk. vårderade tyger och handelsbolaget Aug. Abrahamssons till 4 rdr allt bko vårderade portmonnais, plikta tredubbelt med 216 rdr 6 sk. i treskifte emellan kronan, staden och åklagaren, herr advokat-fiskalen T. C. Greiffe, samt undergå uppenbar kyrkoplikt i Gustavi församlings kyrka. Carl Jonasson eller Jansson förklarades förvunnen om sådan delaktighet i tillgreppet af till 26 rdr 24 sk. vårderade persedlar, att han för deras vårde bör stå tjussrätt, och dömdes i följd deraf, jemlikt sist åberopade lagrum, att plikta tredubbelt med 79 rdr 24 sk. i treskifte emellan kronan, staden och åklagaren samt undergå uppenbar kyrkoplikt i Gustavi domkyrka. Vid bristande tillgång skulle Carl Gustaf Jansson och Carl Jonasson afstraffas med vatten och bråd i vederbörligt häkte, den förre i 28 och Jonasson i 20 dagar. Hvad angick Anders Gustaf Olsson, skulle utlåtande meddelas uti ett honom rörande särskildt åtal, derom ransakning ännu icke hunnit fullåndas. Emot detta utslag låra samtlige de dömde besvårat sig, hvaremellertid de komma att i stadshåktet qvarblifva.