vigtstillståänd. Det kan icke nekas, att det år önskligt. att alla tidens tecken bebåda en sådan sakernas lyckliga förändring; och då vi, med uppoffrande af vårt lugn, under vakor och stråfvanden idogt arbeta för det mål hvartill vi, såsom medborgare och statsmån böra hinna: hvilket, frågar jag, hvilket år då detta mål? jo, svårfar, jo, detta mål år att bereda en komplett seger åt guldet. — En komplett seger åt guldet! upprepade brukspatronen med beundran. Kammarherren kastade en triumferande blick på sin svårfar och fortfor: — Jag vet, att man kallar mig Sveriges Talleyrand, jag vet att allas ågon äro fåstade på mig, jag vet att hvilken plats som heldst står öppen för mig, jag vet att jag styr voteringarne, jag vet att man darrar vid en missnöjd blick ifrån mig, jag vet att jag, hvad stund jag vill, går svårfar till statsråd. — Det vore vålan fan! Nå så gör det då. — Jag skall så göra; var lugn. — Hör bror, år det någon konst att vara statsråd? — Ah nej, det år bara ett tilltag. — Ja ja, når jag tånker på saken, så vore det kanske inte så ogalet att ha de der inkomsterna, Det år åndå ett item.