— Jag vill så ... — Svårfar, som tillhör la haute finance, inser utan tvifvel vigten af det broderliga fårhållande, som råder emellan . — Jag måste gå ... — Men jag måste ha tiotusen riksdaler banko, och det i denna dag, skrek den lille kammarherren och ställde sig i vågen för den kolossale brukspatronen. Kanhända hade det blifvit en scen utaf; men den asbröts derigenom, att Bergqvist intrådde och lemnade brukspatronen ett bref, som han sade vara angelåget. Brukspatronen, som kånde igen Staubs stil, bröt det hastigt och låste: -Det såges, att unga baron rymt i natt, hvarföre de 15,000 riksdalerna torde anses såsom förlorade. Jag öfverlemnar åt tit. sjelf att besluta, hvad som i denna affår år att göra; imedlertid tvär jag mina händer, ty jag har alltid varnat. Ärbödigst Staub.Brefvet söll ur brukspatronens händer och ner på golsvet. — Der, skrek han, i det han vred hånderna och stampade i golfvet, der ser man följden af, att handelns riddarhus räcker sköldarnesriddarhus handen. Forts.) -nn. H