Qvinnan Sophie, född i 19:de seklet.. antog mandom 1850. Som sömmerska, som amason Din qvinna blir ändå en qvinna. Tegnår. Det var en tid för icke länge sedan Då 4verlden först fick höra Sofis röst. Hon sökte popularitet, emedan Hon såg en statsman dold uti sitt bröst; Lik -vildjuret, Semiramis, som sniken Sitt välde köpte med sin makes blod, I monarkiens tjenst och republikens, Hon blott såg valplatsen för qvinnans mod. Hon från sin tbron i Götheborg nedträder, Ej denna gången med en stor reform, Men för att visa sina store fäder Hur qvinnan tar sig ut i Suniform. Mot mig, som råkade att simpelt röra En flik af hennes nobla högtidsskrud, Hon derför lånte sig ett svärd, att föra, Ett krig, liksom en Åskägglös dundergud. Hon trodde tidehvarfvets sol sig vara Och att den vises sten bon träffat på; Men Åverldens, sol den var ett irrbloss bara Och visheten i näsan fanns bestå. Hon qvinnans frihet vill; men sjelf en qvinna Månn hennes önskan ej är störst deri, Att uti verlden någonstädes finna En annan ändelse till ordet fri...? Jag också vill de skönas rätt försvara Men ej i Rådet: inom hemmets vägg. Mig tyckes litet onaturligt vara, Att gifva qvinnan rätt att bära skägg... Och Sofi sjelf, får allt bli vid sin gryta (Ty ifrån köket komma hennes ord) De lagar fåfängt hon försöker bryta, Som af naturen gåfvos åt vår jord. . oo oo Cicero.