Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1852, sida 2

— —— — —2:hhhgggn 7— ont outtröttlig vid sträfvandet till detta mål, hade han föga lidit af riksdagskallets törnen. Som det emedlertid fordras en viss gradpassering äfven till sådana platser, så hade kammarherren icke underlåtit att framstålla sig såsom en stor och utmårkt landtbrukare, för hvilket han också egde namn; och om han på sednare tider något börjat tveka om det rationella i det rationella landtbruket, så Var det derföre, att icke mindre ån fyra par af hans ståtligaste oxar helt plötsligen spruckit, sedan de nog oförsigtigt stillat sin aptit På några af de bördigaste af Cathrinehoss timothejfålt. I Det händer ofta, att det bor en stor själ i en liten kropp; och om kammarherre Lerchenflycht blifvit något ovanligt liten till vexten, så tröstade han sig med det, att det var samma förhållande med Alexander och Napoleon. En viss liflighet, som var omisskånnelig hos kammarherren, tillskref han den omståndigheten att han på mådernet hårstammade från Hugo Capet; och på svårdssidan hade han sin åtteledning långt på andra sidan syndafloden, så att om han hade en syndig natur, så var det åtminstone ursäktligt. Det var någonting mera ån en fix id hos kammarherren att vilja bli landshösdingi Jönköpings lån. Han ansåg sig fullt beråttigad