Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1852, sida 1

——72c —— — —— 2— det ej stod så alldeles förträflligt till med hennes mågs kassa, och som icke alllör hårdt vågade anlita sin mans, hade hela långa tiden haft all måda och omtanka ospard att såtta det nådiga herrskapets rum i det skick, att sagen comfort måtte saknas; och för detta åndamål hade krediten måst anlitas hos möbelhandlare, tapetserare, guldsmeder och alla vanliga leverantörer får en dylik uppsåttning; men hvad år det får konst att få kredit, når man år sä ofantligt rik-, som brukspatron Pundmarks? Det år snarare svårt att undgå dem. — Nå min söta Amalia, år du nöjd med din våning? sade brukspatronessan, som förde sin dotter genom alla rummen, åfven i de hemligaste vrår. — Charmant, min söta mamma, alldeles charmant! svarade -kammarherrinnan-, som i parenthes sagdt fann allt, hvad hennes söta mor gjorde eller egde, charmant--. Kammarherrinnan var ett i allo charmant fruntimmer, en verldsdame af första ordningen; man kunde knappast se, att hon var af borgerlig hårkomst. Detta erkåndes till och med af hennes eförnämakonnåssancer; och det vill såga mycket. Vår Herre — ty han får ju den åran att skapa förnämt folk också — hade skapat hen