Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1852, sida 2

Hr d:r Ottos seance i Mnemotechniken. Hr doktor Ottos seance i går var eärdeles interessant. Hr O. började sitt föredrag med en inledning, omfattande uppkomsten och fort bildandet al Mnemotechniken, hvarefter han ölvergick till praktiska bevisen på dess användbarhet och nytta. Till att börja med, låt han åhörarne uppgifva en talserie, bestående af så många sillror de behagade, och upptecknades 150 sådana, indelade i grupper af tre och tre, således 50 afdelningar af hela serien. Efter en paus al omkring 2 minuter, den konstnärn behösde för att om vi så få såga, daguerreotypiskt fåsta dessa tal i minnet, och sedan alla dessa 150 siffror, från den första till den sista, blifvit korrekt uppråknade, anmodade han åhörarne att uppgifva några vissa grupper af serien eller särskilda sislror derur, hvilka han, utan att se på taflan, noggrannt uppnämnde. berefter begårde han af åhörarne uppgift på deras namn eller födelsedagar, detta under det han syntes noga inprågla hos sig de sårskilda personernas fysionomier, och nåmude derefter hvarje person vid det uppgifna namnet eller södelsedagen, utan att derunder låta sig förvillas af att åhörarne ombytte platser. Nägonting som på visst sått tycktes ingå på fysiognomikens område var ett experiment, som likasom de ösriga våckte förvåning, nämnligen då hr O. anmodade ett antal af 20 af de nårvarande på kort skrifva några i mening sammanhån gande ord, erbjudande sig att af de sårskilda handstilarne å dessa i en hög sammaublandade kort sluta till sörfattarne, hvilket och fullkomligt lyckades. Hvad som kanske mest tycktes våcka öfverraskning, var sramtrådandet på scenen af 4 unga gossar, hvilka, enligt uppgilt af hr O., af nonom erhållit endast 4 lektioner, hvardera af knappa 10 minuters varaktighet, och likvål inhemtat så mycket, att de med såkerhet verkstållde samma experiment som det hvarmed konstnårn först upptrådde. — Med ett ord, mycket sörekom under denna seance, som borde interessera såvål lårda som olårda, och man kan således betrakta såsom en förlust att icke hafva bevistat densamma. Ett starkt och enhålligt bifall följde på hvarje experiment, och torde detta gifva anledning att hoppas det br d:r O. ånnu en gång inbjuder publiken att taga kånnedom om hans icke mindre interessanta ån nyttiga konst. Det vackra vådret torde hafva någon del uti, att publiken icke så talrikt infann sig; dock kan detta våder betraktas såsom -hundväder, enår det tillskyndade, hundoch ap-theatern, som samma afton spelade, ett fullt hus.