Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1852, sida 2

— Iaså! och om jag säger er, att jag har på sickan reverser af Anders Pundmark på tusen riksdaler, alla förfallna? — Så mycket sämre för den stackars Anders Pundmark! — Och för er, för det råcker bestämdt inte till. — Jag ber er, upphör med de der försöken att skrämma mig, det lyckas i alla sall inte. Jag vet inte, hvad ni kan ha för intresse dervid; och når allt gär omkring, så är kanske historien om de der reverserna på tusen riksdaler endast en digt. i — Jaså! hvad år det hår då? Kånner min herre Anders Pundmarks namnteckning? Staub visade honom reverserna, och Wilhelmson frågade endast: , — Är det meningen att lagsöka på de der? — Ja visst! — Och det år hans egen bror? — Ingen bror i affårer. — Nå, men om jag nu skulle erbjuda er min fordran emot rabatt, sade Wilhelmson, som låtsade dra öronen åt sig och ville pråfva Staub, hur mycket bjuder ni i sådant fall? — Tjugu procent, sade ockraren på försök. — Ijugu procent? åh det år alldeles för litet, det finner ni nog sjelf.