Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1852, sida 2

—— dessa förbindelser. Han kunde likväl icke neka, att det var hans namnteckning. — Nitt namnl ja, visst är det mitt namn, svarade han, men erinrade sig, under det han bräkade sin hjerna, sör att utsundera huru dessa förbindelser räkat i Staubs händer, att man berättat om en fickstöld, som blifvit begången från hans bror, hvarföre det vore möjligt att dessa dokumenter befunnit sig bland dem, som förvarades i hans plånbok, hvarföre han tillade med misstånksam ton: Hur ha de der papperen kommit i min herres hånder? — Det tycker jag vål kan gåra min herre detsamma. — Visst inte, svarade urmakaren, hvars misstanke stårktes genom Staubs undvikande svar. Jag skall såga min herre, att jag just inte tror honom mer ån jemnt. U Mycket ledsamt för mig, men det hår inte hit. Var uu god och svara mig: kan herrn låsa in de hår reverserna? — Svara mig först: hvar har herrn fått de der reverserna? Inte af min bror godvilligt, det år såkert, för han år åndå min bror. Staub, som fann att han ingenting kunde förlora på att underblåsa gubben Pundmarks misstankar, svarade: — Så vida reverserna verkligen åro utgifna