Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1852, sida 2

— Tusen gånger om förlåtelse, sabrikör. tusen gånger om förlåtelse! — kommer så bittida — men har så mycket affårer. — Skadar inte — men så stig då på, herr Staub! Är det möjligt, att klockan kan vara i olag nu igen? sade med förundran gubben urmakaren, som tog för afgjordt, att det icke kunde vara fråga om något annat ån herr Staubs fickur, hvilket han nyligen iståndsatt. — Denna gång år det fråga om en annan sak igen, ser herr fabrikören, svarade Staub förtroligt, och nickade med hufvudet. — Hvad kan det då vara? frågade urmakaren, halft vresigt, halft förundrad, ty han visste sig ingenting hafva obytt med tysken. — Vill hoppas jag inte kommer olågligt — har en liten papier — herr fabrikör sin broer ... — Men hvad knåfveln år det då herrn vill? skrek urmakaren otålig. Papper och min bror! Är det något bref? Vi skrifva aldrig till hvarandra. — Skall strax ha den åran, sade procentaren och drog fram Anders Pundmarks förbindelser till brodern. Förmodar allt år ganska riktigt — det år min herres namn? Gubben Anders förstod ånnu icke riktigt, emedan han aldrig drömt om att bli kråfd får