Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1852, sida 2

af min herre, så tycker jag det är min herre detsamma, hvem som presenterar dem. — Jasål ja men se, om jag nu visste, att de inte voro årligt ätkomne. Känner herrn min bror? frågade gubben Pundmark, som tyckte sig gå mycket diplomatiskt tillvåga. — Om jag kånner herrns bror! Hvad har jag med herrns bror att göra? — Det var mårkvårdigt. Han år likvål egare till de der reverserna. — Hur kan herrn vara så såker på det? — Nå hvem skulle det annars vara? — Jag till exempel, som har dem i mina hånder. — Ingen konst att få reverser i sina hånder, når man får dem som herrn. Kan herrn visa någon fullmagt ifrån min bror? — Fullmagt? — Ja visst, sullmagt. — Nej — men ... Som Staub härvid antog en förlägen uppsyn, så ansäg sig gubben Pundmark sullt stärkt i sina misstankar, hvarföre han, för att, som han trodde, göra sin bror just ett godt handtag, beslöt att i hemlighet esterskicka polis och under tiden uppehålla Staub med fagert snack. (Forts.) OO I OT ILO Ul FFFFE—