supponerar han har en skicklig kammartjenare — som en person, hvilken sällan går förbi en spegel, utan att se sig deri — som en person, hvilken aldrig talar med fruntimmer om annat ån theatern, eller med karlar om annat ån exercisen — som en person, som efter all anledning bår bli general — med ett ord, som en person, som med sina tre sjernor på bröstet alltför väl kunde vånda sig till något fruntimmer af bård, når han ledsnar vid ungkarlslifvet, och låta mig fattiga borgarflicka vara i fred. Men det var sant! hvad heter han? — Ha ha ha! det står ju hår. i — Förlåt mig, jag låste inte brefvet till slut. Det var imedlertid bra, att han satte ut sitt namn, ty jag får vål lof att svara honom i alla fall. — Det får du visst lof, och det till och med genast. Vill du att jag skall svara på dina vågnar? , . — Det vore sörträslligt; men jag måste vål tale vid pappa och mamma först. — Det vore just råtta såttet att skåmma bort saken. Nej, passa nu på, medan de äro borta. Öfversten begår ju snart svar; du kan skylla på, att du ej förstod bättre. Sally, som blifvit något animerad af den våndning, saken tycktes taga, skyndade att