Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 92.) Nå, hvad tänker du svara? sade Victor och drog på munnen. — Åh! sade Sally kort och höjde på axlarna, hur kan du fråga hvad jag tånker svära? — Emedan jag tånker, att du i fråmsta rummet år den som bestämmer Öfver den saken. Sally blott skakade på hufvudet. — Tro ej, att jag åter åmnar upptaga det der gamla triviala åmnet, återtog Victor — menniskans råttighet att att beståmma sitt öde sjelf anser jag alltför litet kunna sättas i tvifvel, för att många ord derpå behåfver spillas; jag vill endast fråga dig: hur förekommer dig Ofversten? — Som en person, den man sållan ser annat ån i uniform, hvari han, oaktadt sina .emtifyra år, icke tar sig så illa ut — jag