—B3 Lt, nn nd att så der gifva en deconfiture åt de vålmenta afsigterna, och man skulle kunna beklaga regeringen för utgången af detta nya Upsala möte-, med sina många protestanter, om icke den hemliga afsigten med dessa tillstållningar vore så lått genomskinlig. I hela detta arrangement att inhösta en opinionsyttring år det nåmligen icke svårt att spåra en snara. Får konseljens optimism har det nåmligen gestaltat sig så hår: -vi ha ju beskedliga landshösdingar öfverallt, 11 f. d. militärer, 4 s. d. statsråder, 2 f. d. polismåstare och de öfriga s. d. civila embetsmän; det vore väl nog om vi icke skulle få ett sådant förslag att gå igenom med pukor och trumpeter. Vi kunna ju börja med vår vän Bergman i Wenersborg, han drillar nog igenom saken med gubbarne, och sedan går det undan för undan — ett tu tre hafva vi hela landets beslut, sådant vi önska det, och komma de sedan vid en blifvande riksdag och borsta sig, och mena tro på att någon förenkling af grundråntorna ej blifvit vunnen, så slå vi dem i halsen med att det år deras eget beslut — så som vi så många gånger gjort med de beskedliga rikets stånder -— de kunna kanske grumsa litet öfver att de låtit pudra sig, men det år då hufvudsakligen på sig sjelfva de bli onda — vi två våra hånder, och — det båsta af allt — sitta qvar på våra taburetter.Nu var det visserligen en -förarglig historia med det der Upsala mötet — ty att för en minister stanna i en minoritet af 5 procent kan icke vara serdeles uppmuntrande — men, ännu återstår många hyggliga landshöfdingar, och således — -bättre lycka nästgång!