sade ölverkonstapeln, som såg, att Quist gjorde ett snedsteg. — Gud hevara nådig majoren! Jag har bara druckit en skål för vår nådiga öfverhet. — Inte något gyckel med sådana saker! Men hvad år det för ena, som ligger der? Ah, ja sä, det är det der kräket, sade konstapeln och vånde om Gsämögat, der hon låg. Nä ån de der begge då? — Mina flickor, som jag försvarar alla tre, lilla goa kommissarie. Osverkonstapeln. som såg, att hår ingenting vidare var att göra, ämnade åter aflågsna sig och sade till Quist: j — Nu packar du dig hårifrån, Quist. — Packar mig! upprepade Quist, som var vid dåligt lynne, emedan hans nöje blifvit stördt, och måtte konstapeln med ögonen från topp till tå. , — Ja just packar dig; hår har du intet att göra. — Packar er sjelf, ni! — Hvad! du understår dig? Se så, gå straxt. — Nej du, jag går inte. — Det skall vi vål se, sade konstapeln och nårmade sig, för att fatta Quist i kragen. — Gör mig inte vild, skrek Quist med gnistrande ågon, för då vet ni, hur det går. — Konstaplar, gören er skyldighet! sade