och Gräshoppan, öfverhöljda med ett trasigt härtäcke. Alla de andra -Sumpenskunder voro försvunna, på ett icke lätt förklarligt sått. — Hvad år det hår? röt öfverkonstapeln; mig har blifvit beråttadt, att hår skrålats och förts oljud af en mångd personer. — Bevars gud, visst aldrig, lilla goa kommissarie, om inte lilla Quist der, som roat sig och sjungit lite. — Jaså, du år hår nu igen, Quist? Men hår ni, madam Strömgren — Filikrämans namn utom orden — ni vet vål, att det år olaga gåstning; Om det också blott år en por son. — Ack söta lilla goa kommiasarie, jag tyckte det var synd med gossen, för han kommer just till stan i dag, och det var ett sådant herrans väder ute. — Ja, ser nådig löjtnanten, sade Quist, som gjorde ställningssteg och förde tu finger till hatten, jag tånkte ta in på Hotel Kommers; men der bodde så många grefvar och baroner och generaler förut. — Alltid samma uppsluppna sålle! Nå, hur långe tånker du bli fri den hår gången? — Gu bevare nådig kapten! så långe nådig kapten befaller. — Men jag tror, du år lite full, kära Quist,