Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1852, sida 2

knackningar på luckan störde nöjet. sör att underråtta, att skinnrockar voro i Mn —— vv — Ute och ser oss om, tror jag — sortfor han — slut på helfvetet i går — men torr i strupen som en prest, når han såger amen. Hit med bränvin, brånvin, brånvin! jag tror ni sofver, jag — har du ljud i skållan, Klockare? — Hår ska supas och sjungas, så det skall höras upp i sjunde himlen, och så att englarne ska begåra att få flytta. Alla ärnade uppståmma i chör, då hastiga Det var en -vakande brodersom kom, farvattnet. På en gång försvann anråttningen från bordet, ljuset slåcktes, och det blef tyst, med undantag af att Våderqvarnen, som tjent ut sin sid och visste sig vara i råtta ärender stadd, fortfor att skråla på sitt: Låt oss njuta den korta tiden ... Några sekunder derefter hördes starka bultningar på dörren; men Filikråman, som icke styckte det var så brådt och behöfde tid att kläda af sig, på det att det måtte se ut, som hon stege upp ur sin varma sång, vårdade sig icke en gång till en början att svara. Efter några ögonblick hördes förnyade bultningar och starkare, jemte rop utifrån: — Polis, polis! låt upp! — Ja ja, jag kommer, skrekGyllene Såm