Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1852, sida 2

— dA3i— 2424————ö— vext men groslemmad karl balancerade in, under det han högt sjöng: Lät oss njuta den korta tiden, låt oss roa oss hvar minuts, allt under det han låt de ovanligt långa armarna gå som ett par våderqvarnsvingar. — Hej, lergökar och murmeldjur utaf alla sorter, skrek Våduren och slog med begge flata hånderna på bordet, stödd på armarna, s hvilken stållning håk förblef ett ögonblick: känner ni igen korpral IJuring? Du, gamla Kråma, roligt att få se dig, din gamla varghynda —, och se du med, Göktytan! fy fan hvad du år full! och Fröken sen! — tjenare — helsa från alla baronerna — gu bevare konungen! — Och du, Gråshoppa, nu ska du få en kyss, så du ska kännat sju alnar under jorden! och Glåmögat då, den syllkajan, hvar år hon? jo se, hon sitter der — ta en disktrasa och torka henne i ögona med — och samtlige herrar och patroner — Biskopen, och Tuppen, och Grosshandlaren, och Klockarn, och Snusburken, och Presthelfvetet, till råga på elåndet — tror ni hår fins schaber eller inte, hvaba? Så år det att tjena K. M:t och kronan. Och han drog upp ur byxfickan en hel bundt sedlar, som han slog i bordet — penningar, som han under sin arbetstid förtjenat.