Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1852, sida 2

— —-— —— ——— (Insåndt från författarinnan.) Mannen Cicero år 690 efter Roms byggnad och Mannen Ölcero ar 1852 efter Christi födelse. Så vårdig af mitt hat, så oförtjent du år af min varkundsamhet, vill jag dock visa det du hår med mindre bitterhet ån medlidande af mig tilltalas skall. Ciceros tal till Catilina. Det var en tid, för nitton sekler sedan, som Cicero, våltalig, hof sin röst upp i Senaten uti Rom, emedan ett ådelt hjerta bodde i hans bröst. Han kunde icke se att Republiken ett enda ögonblick i fara stod, — — 7 Å — M för Catilina, -vilddjuret,som sniken var efter mödrars, fåders, syskons blod. I Götheborg, med vigtig mine framtråder en annan Cicero, en dag i ä..... Hans kall år ej att vårna mådrar, fåder I och syskon, för en bof . . . Nej, han framstår sig sjelf till löje, för att ge en qvinna — ett simpelt tilltal, blott för det hon har sig bjudit till att låta verlden finna, att qvinnan, stolt, sin frihet ån har qvar. Sophie Sager. nn —