Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1852, sida 1

ligen i en brunn på gården, för att icke möjligen i framtiden bli vittnen emot -Sumpens kunder; samma åde vederfors alla dokumenter och, med ett ord, allt, som antingen kunde vara farligt att förvara eller ansågs vara af ringa vårde. Allt det öfriga inlades i en säck, och öfverantvardades åt skattmåstaren, Tuppen, som på en stund försvann med godset under golfvet. — Nunc est bibendum! skrek -Prestenoch hoppade jemnfota af yr glädje att få kalas. — Åt helfvete med din rotvälska! röt Glasmästarn, som aldrig kunde -låta bliPresten, som det troddes, derföre att Presten åtnjöt vissa savörer af Filikrman, ett sörhållande, som hon erkånde med mycken sördomsfrihet, men för hvilka hon förklarade Presten göra rått-, genom det han hjelpte henne föra hennes råkenskaper. Det var annars mycket funderingar på Sumpen-, hur det kunde komma till, att Kräman visade just den lille Presten dessa företråden, då det, som Gråshoppan uttryckte sig, fans så mycket annat att vålja på-. Biskopen förmenade, att Presten förhexat Kråman med det underliga språk (latin) han stundom talade, och som ,Biskopen ansåg innehålla vissa trollformler. Göbtytan höll