Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1852, sida 2

på sig var hans eget, utan tillhörde -inrättningena. Sprätthöken började sin metamorsosering, som tillbörligt var, uppifrän. När han aftog sig sin svarta, glänsande peruk, syntes bara skallen midt igenom ett rödt, kortklippt hår; och når skågget och mustacherna borttogos, visade sig en illa rakad haka, på hvilken de tunna skåggstråna voro ånnu mera eldråda ån hufvudhåret; endast ögonbrynen bibehöllo sin svårta, hvilket gaf en ganska komisk anblick åt det hela, men hvarvid ingen på stållet fåstade sig. Tuppen fick vid afklådningen tjena som ett slags lakej, ty Höken satt helt mekligt och låt det ena plagget stryka efter det andra; och inom några minuter hade Sprätthöken åter på sig sin hvardagshabit, hvilken i lyx föga skiljde sig ifrån de andras, och i hvilken han påstod att han -åndå trifdes mycket båttre.En så stor skatt, som denna qvåll, hade aldrig tillförene legat på Kråmans bord. Der funnos plånböcker, portemonnaier, börser af alla dimensioner och former, guldoch silfverur och snusdosor afalla slag, sruntimmersschårp med och utan spånnen, nåsdukar, omaka handskar, små luktvattensflaskor, till och med kårleksbref. (Forts.) RAA