Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1852, sida 2

att det var sjelsva brukspatronessan Pundmark, som satt vid grefvinnan P. .. s sida och måste höra hvart ord. Imedlertid hade det lyckats brukspatronen alt få med sig en gargon-, med tillhörande bricka och förfriskningar. Men brukspatronen hade icke ännu tömt kalken till sista droppan. — Uppassaren ville icke aflågsna sig, innan han fått liqvid. — Hvad! råt brukspatronen, som trodde, alt detta kom af misstroende, kånner ni inte brukspatron Pundmark? — Det brukas så hår, svarade modest uppassaren. — Jaså! men jag brukar betala utan päminnelse, jag. — Iag tror det mycket väl, svarade återigen gargongen, men gick icke ur släcken. Imedlertid når brukspatronen sick se ett kotteri vid ett annat bord betala förskottsvis och deraf fann, att det måste vara ett nytt bruk, stack han myndigt handen i fickan, men fann, o vel! ingenting. , — Hvad nu! mina pengar äro borta, skrek han. (Forts.) S——— TERRAN —ö—