Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1852, sida 2

———f— —— T—A—:—— — — Tror du inte jag känner igen dig, lilla tjuspojke? — Vet ni inte tojs, sjuspojke kan ni vara sjelf, svarade kadetten trotsigt. — Tyst, tyst, så skall du få pepparkakor. — ör ni, skrek kadetten till kamraterna, utan att ånnu kånna igen Amandas beskyddare; hör ni, den der kallar mig tjuspojke och vill muta mig med pepparkakor. Det slog sig en hakring kring brukspatronen. — Kors, Belinda lilla! ta inte så illa vid dig! kånner du inte igen mig? Vid ordet -Belindapåminte sig kadetten ögonblickligen scenen hos Amanda, slog till ett flatskratt och skrek åt kamraterna, som alltför vål kånde till historien: — Det år ju lilla pappa, lilla pappa. Och vlilla pappa, lilla pappa!: upprepades af ett halft sjog kadetter, som gjorde sig ett nöje af att följa brukspatronen i triumf ett stycke. — Hvad kan det vara för en ny Rochus pumpernickel, som alla kalla för lilla pappa? sade en ung sprätt, som adresserade sig till grefvinnan P... — Åh, det år ju den der tokiga brukspatron Pundmark, upplyste helt högt en af hans bekanta, som stod straxt bredvid och icke visste,