Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1852, sida 2

— —— — ———— ——— — — Det dröjde en god stund, innan åållskapet, som under oredan borttappats, åter trässades; men då detta omsider skedde, insåg brukspatronen alltför väl behofvet både för sig och de andra af någon förfriskning. Det var icke lått att få något bord, ehuru brukspatronen gick som en stor snöplog i spetsen och gjorde rum, numera utan vidare olycksfall; men slutligen lyckades det honom att anskaffa detta, åfvensom dertill hörande lokaler för inrymmandet af den del af menniskokroppen, som hos de flesta bör kunna anses som ett slags motsatts till hufvudet. Men det var icke nog hårmed: uppassningen var alldeles yr i hufvudet; och brukspatronen hade icke i Eldorado samma tur som på operakållaren: att bli åtlydd vid första vink. Han skrek och svor (hvilket mycket bidrog att åter försätta honom i godt lynne) men som detta ej hjelpte, så var ingen annan råd ån att gå fram till disken och se, om det der lyckades bättre att vinna gehör. Under denna mödosamma promenad uppiggades brukspatronen af äsynen utaf ett ansigte, som han fann vara bekant förut. Den, som bar denna fysionomi, varklådd i kadettuniform. Just som brukspatronen snuddade förbi den unga kadetten, sade han förtroligt åt honom: I