Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1852, sida 2

RS OM OB VERSER ES RER 55 Vv yst veamwva oooM vise åf FMIS ria. Rättegångsoch Polissaker. Sedan kommissarien Andersson uti ingifven rapport anmält, att natten emellan den 10 och 11 dennes, eller Påsknatten, ett madam Andersson tillhörigt afträdesbus och ett tvinhus, det sistnämnda tillhörigt muraregesällen O. C. Ljungberg, boende i vaktmästare Nymans hus, blifvit bortburna från sina platser och begagnade till bränsle åt en i Mastbuggsbergen uppgjord påskeld, och att för gerningen misstänktes sågaren Carl Jansson samt schåarepojkarne Fredrik Christoffersson. Edvard Hylander, Carl Torsson och Anders Jonsson, företog poliskammaren undersökning härom sistlidne Thorsdag, dervid målsägaren Ljungberg och tre af svaranderne kommo tillstädes. . . D Ljungberg upplyste, att båda i rökofter åt påskkäringarne förvandlade busen varit alldeles nya, och yrkade ban såväl ersättning för husen, som ansvar å svaranderne. Dessa förnekade åtalet. På målsägandens anhållan skiljdes härefter Carl Jansson som part från målet och blef i stället deri hörd som vittne, men hade äfven som sådant ingenting att upplysa. Målet uppsköts härefter på 8 dagar. — Tvänne bönder, Andreas Andersson och Andreas Larsson från IIofsby i Skölfveneds pastorat af Göseneds härad, hade kommit hit till staden för att spana efter soldaten vid Elfshorgs regemente, Anders God, boende på Allmänningen, hvilken för omkring en månad sedan lemnat sitt hem och medtagit en dem tillhörig häst med vagn. Hos Gods bror, som lärer vara torpare under Kungs ladugården, hade de påträffat honom och då uppmanat honom att till dem återställa hästen och åkdonet, hvilket God likväl vägrat. Med anledning deraf hade de låtit uppkalla God till poliskammaren sistl. Thorsdag i nämnde påstående. Vid målets upprop inställde sig parterne och töretedde bönderne en emellan dem och God upprättad köpafhandling, behörigen lagfaren, hvarigenom den sednare till de förre försällt all sin lösa egendom, uti hvilken äfven voro inbegripne omtvistade häst och åkdon; och yrkade de på grund häraf, att genast återfå meranämnde häst och vagn. God bestred till en början deras påstående, under uppgift, att han till dem icke hade annan skuld, än en borgen de ingått för hans räkning och till säkerhet hvarför han pantförskrifvit sin egendom till dem. Slutligen efter mycket bråk och tvistande samt upprepade föreställningar af hr polismästaren, huru otacksamt God bandlade mot dem som visat honom så mycken välvilja, lät God beveka sig att öfverlemna hästen och äkdonet till dem, med förbebåll att få åtfölja dem till hemmet. De stackars bönderne bade således måst göra en 16 å 17 mils resa, fram och åter, utan någon annan ersättning, än blott och bart att återfå, hvad dem förut tillhörde. Smala Vägens skräck, förre ejömsnnen Ferdinand Röhl, känd under namnet Sander-Röhl,, blef i går af poliskammaren häktad och insatt i stadens fängelse, såsom försvarslös, sedan krögaren Hållander, hvilken några dagar förut gifvit honom försvar och dervid af poliskammaren blifvit förständigad hålla honom i arbete hemma hos sig, nu förklarat, att sådant vore honom o möjligt, enär Röhl icke ville åtlyda hans befallningar. Röhl är en för ordningen och den personliga sikerheten högst farlig person och har ständigt varit uppkallad till poliskammaren för sitt brutala och kittsliga uppförande samt de flesta gånger derför blifvit fälld till ansvar. Han är nu under tilltal för det ban utan ringaste anledning den 10 dennes öfverfallit och slagit drängen Johan August Nicklasson från Qvillebäcken, så att blodvite deraf uppkommit. Målet härom blef i går remitteradt till stadens rådhusrätt, enär uppträdet tilldragit sig uti en portgång. Emellertid är man af med den der göken, till mycken belåtenhet för största delen af dem som har arbete i smala Vägens hamnar. Det påstås, att hans oförskämdhet gått så långt, att inga arbetare utan hans medgifvande, fingo verkställa arbete i hamnarne, så framt slagsmål och blodiga uppträden ville undvikas; och lärer han af arbetscheferne prejat till sig ända till 10 rdr bko, för det de finge hans tillstånd att begagna sig af arbetare ur andra lag, än det, till hvilket han hörde. — För fylleri och oljud under Påsk och marknaden hafva emellan 30 och 40 personer vid sista Thordsgs och Fredags sessioner i poliskammaren blifvit fållde till ansvar. De fleste voro från landet. Man finner häraf, alt om marknaden i öfrigt icke varit serdeles freqventerad, nog ha åtminstone krogarne varit det. ( Afrocte med ÖnaHHIHet Iiihbeck den 16 AprilöL.