Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1852, sida 2

mån, doktor Bergfors, en man som du såkerligen kånner, åtminstone till namnet. — Alla känna honom för att vara en utmårkt skicklig låkare. För öfrigt har jag flere gånger sett honom hos din farbror på Drottninggatan. — Han interesserade sig genast för Anna och blef från samma dag hennes lårare. Hon var då endast tolf år och har på de sedermera förflutna sex åren gjort sådane framsteg, att hon fått förtroende att i vissa fall dela gubbens praktik. — Förunoransvärdt! Men då borde hon äteslutande få egna sig åt sin vetenskap. — Och hon kan likvål icke deråt få egna annat ån sina lediga stunder, hvilka icke åro många, då hon måste med vår mor dela omsorgen om hushållet. Praktiken inbringar söga; hon betjenar knappast annat ån fattigt folk. Ännu åtminstone betraktar hon sig endast som dilettant. — Men några förmögnare patienter skaffar vål doktorn henne åndå? — Det gör han visserligen; men de fattiga skaffar hon sig sjelf; och de åro det ojemförligt största antalet. Hvad hon sörtjenar af de sörmögnare, råcker knappast till åt hennes fat tigpraktik. De fattiges sjukdomar åro så olika de rikas: de sednare kureras genom me