dikamenter, och de förra oftare genom penningar, så som min syster sjelf en gång sade. DÖ Din syster år således lika skön till sin inre som sin yttre menniska, sade Helmer och mårkte vid dessa ord, att en lått roduad spridde sig öfver hans vån Victors ansigte. VII. Inaugurations-sesten. Tycker inte grefvinnan att vär stackars Sally har någonting glasaktigt i sina ögon? sade hemlighetssullt fru Pundmark, som satt sullt klädd i soffan bredvid grefvinnan P., särdig att sara på inaugurationssesten i Eldoraqo och endast väntade på, att Bergqvist skule komma, för att tillsåga att det vore framkördt. — Glasaktigt! fru Pundmark — jo jag tycker nåstan ... — Det slår aldrig felt. — Derför tyckte jag det också var båst att låta henne få vara hemma i dag. — Hon kommer således inte med ? Åh det var ledsamt. — Men kanske det båsta, för ser lilla hennes nåd, om det skulle komma till någon korruption. —