Jag har emottagit ditt bref af den 7 dennes, deri du bland annat underrättar mig, att du, genom intrådet i redaktionen af min tidning, förlorat det dyrbaraste du egde: — ett flåckfritt namn och ryktev; hvarjemte du tilllågger: Till och med mina barn hafva blifvit skymfade, emedan jag år — medarbetare i Folkets Röst, och allmänheten hvarken kånner motiverna för mitt intråde i dess redaktion, eller de vilkor och beståmmelser, under hvilka jag gjorde detta intråde. -Länge skall den dock ej förblifva i okunnighet derom. Jag år skyldig både mig sjelf och min familj, att söka skingra de skuggor, som mitt medarbetareskap i din tidning kastat på min heder.Jag beklagar djupt, att några oskyldiga öfversåttningar och några ännu oskyldigare sammandrag af utoch inlåndska nyheter, som du lemnat till tidningen, kunnat bereda dig dylika obehag. Hvad som skett står dock icke i min förmåga att bjelpa. Allt hvad jag kan göra, år, att hårmed förklara dig fri från alla de förbindelser, du åtagit dig, i det emellan oss, den 25 sistl. September, uppråt tade kontrakt, hvarigenom du utfåst dig lemna bidrag till min tidning, och af hvilket kontrakt mitt exemplar härhos följer öfverkorsadt. För att icke belasta mitt samvete med den förebråelsen, att se ytterligare skuggor kastade på dig och din familjs heder, är det naturligt, att jag från och med denna dag, hvarken kan eller bör af dig emottaga några bidrag till tidningen; men icke destomindre innesluter jag hårjemte, oafkortadt, hela det af dig betingade orimliga arfvodet, åfven för nuingångna månad, 200 rdr rgs, hvilka penningar legat för din räkning allt sedan den 1 dennes. Den accept jag lemnat till liqvid för förra månadens arfvode, förfaller på lördag, och om innehafvaren, den jag ej känner, då vill anmäla sig hos min faktor, hr Lindahl, finnas penningar hos honom att lyfta. Sjelf år jag ännu så svag efter min sjukdom, att jag ogerna sysselsåtter mig med några affårer och blott med största möda förmått skrifva detta bref; men för att icke vidare blottställa -din och din familjs heder,, har jag ansträngt mig till det yttersta, för att kunna såga dig, att du nu år fri från både mig och min tidning. I hopp att ditt uttråde ur redaktionen åter skall -skingra de skuggor, som ditt medarbetareskapi min tidning kastat på din heder tecknar jag med uppriktigt deltagande för ditt, före intrådet i min tidning Äflåckfria namn och rykte-, som du nu påstår dig ha förlorat, din ödmjuke tjenare Franz Sjöberg., Såhår förhåller det sig med hr Ekbohrns uttrådande ur redaktionen af min tidning; och jag vådjar, utan tvekan, till en ovåldig allmånhet att bedömma mitt förfarande mot herr Ekbohrn, och om jag kunnat mot honom handla mera grannlaga ån jag gjort; ehuru herr Ekbohrn, besynnerligt nog, sedermera visat sig så föga mån om sin och ———