Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 87.) Hvad var att göra? Annas biljett var till spillo gifven — min lilla syster Carin hade den naivetän att begåra få gå i hennes ställe; det kunde icke nekas — hon gick. — Den utgången af saken tycker jag om, sade Helmer. Den gamle gnidaren blef på tredubbelt sått straffad; först och fråmst måste han sitta en hel afton och se på ett spektakel — någonting som för en sådan person som han alltid måste vara påkostande; för det andra måste han, utan att knota, underkasta sig den sörödmjukelsen, att den person, för hvilken han egentligen gjort uppoffringen, försmådde densamma; och för det tredje måste han lisligt ha känt tortyren af en utgift, får hvilken han icke hade någon valuta — och för en girig kånnes sådant alltid tio gånger djupare ån för någon annan. Men en sak: finner du icke någon motsågelse uti, att på