Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1852, sida 1

skedlig tok — sast nog år det en rask och reel köpman, det måste man erkänna — men ocksä han kan förlora tålamodet en gäng. — Det år just det jag menar; och derföre skulle jag för min del tro, att det vore båst att hålla sig framme, medan det fins någonting att ta. — Det bår inte försummas. Hvad anser ni min bror ha för tillgångar? — Han har ett rått vackert lager af ur, som nog går till den summan, hvarom frågan år, skulle jag tro. — Det vore bra, för husgeråd och sådant der ville jag ogerna gripa till. Det skulle kanske se illa ut, eftersom det åndå år min bror. — Ja, ser patron, just derföre går han sig såker också, det vet jag. — Jasål tror han att jag år något dumhusvud? Se hår, tag lappen och gör hvad ni anser ändamålsenligt. Men det der, tillade han och fick tag i andra Papper, hoppas jag inte skall komma att kosta mig mycket hufvudbry; en annan sak blir det med de hår. — Hvad skulle det då kunna vara, herr patron? frågade Staub nyfiket och stråckte fram sin hals. — Ni vet, att ni tid efter annan förskjutit min son penningar, och att ni tagit dessa