Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1852, sida 1

ka bref man lofvade afsånda sägbil depescher, sedan de blifvit presenterade får hr polispresekten. Omkring kl. 10; utkallades alla Danskarne; vi fördes utför trappan och sägo till vår stora glådje deras exc. grefve Moltke och den svensknorska gesandten grefve Löwenhjelm. Den förstnåmnde var naturligtvis mycket förundrad öfver att finna oss på ett sådant stålle, lofvade att göra allt möjligt för vår befrielse, men fruktade likvål, att det skulle draga ut till följande dagen, emedan undersökningen måste gå sin laga gång. Då vi beklagade oss ösver behandlingen och skildrade tillståndet i vårt fångelse, begärde han af fängelsedirektören att han oförtöfvadt skulle gifva oss andra rum, eller åtminstone icke låta oss vara tillsammans med ådes malfaiteurs. Denne kunde dock icke göra någonting genast, emedan alla rum voro uppfylda, men lofvade att se till hvad han kunde göra senare på dagen. Då vi återigen kommit upp, nedkallades Svenskarne och Norrmånnen till deras gesandt, och vi hafva såkert dessa herrars samt baron Delongs förenade bemådanden att tacka för den lyckan att få lågga oss i våra egna sångar denna afton. Grefve Moltke hade ånnu icke erhållit vårt bref, men fått underråttelse på annan våg. En hårstådes bosatt Dansk, hr Iless var sam ma afton på kaftet, men hade, såsom vån till vården och på dennes ansvar fått gå sin våg. Han hade stannat utanför, der naturligtvis en stor mångd menniskor samlat sig, till dess han fått se hvarthån vi blefvo förda, hvarefter han genast följande morgon begaf sig till konsuln för att beråtta hvad som passerat, men tråffade honom icke hemma. Derpå begaf han sig till gesandtens hotell, der han, emedan det var så tidigt, vånde sig till legationssekreteraren, men då denne förklarade att han ingenting kunde göra, och dessutom -icke hånde de herrar som voro arresterade-, så låt jag anmåla mig hos excellensen. I detta ögonblick anlånde baron Delong dit. Grefven kom genast ner och afhörde med stor bestörtning hvad som händt. H:s exc. låt genast spänna för, begaf sig till den svenska gesandten samt med honom till prefekten och till oss. Hårifrån åmnade de sig till utrikes-ministern får att inverka på honom. Senare frampå dagen hade Worsaae tillfålligtvis fått veta det och åfven genast begilvit sig till gesandten och konsuln, men dessa voro redan i verksamhet för vår skull. Han hade spisat middag tillsammans med Faber och några af låkarne, skiljdes från dem i Palais Royal, och en hastig förkylning var enda orsaken, hvarför han icke följde med på kaföet. Grönland kom uppför trappan, då huset redan var besatt, och åmnade just öppna dörren får att gå in, då en Fransman, som fått tillåtelse att gå, kom ut och varnade honom, hvarpå han naturligtvis vånde om. Man tillåt nåmnligen alla att komma in, men ingen ut. De andra fångarna beråttade oss mycket om sina affårer. De flesta af dem hade kommit från Brest, der de landstigit från ett skepp, I I II I