Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1852, sida 2

kättegångsoch Polissaker. Sistlidne Måndag såg man uti poliskammaren en 14-årig gosse, tilltalad för det han frän sin mormoder, en enkefru , boende i Hästhagen, olosligen tiliegnat sig 9 st. sillvermatskedar, 2 st. saltkar at silfver, 2:ne par öronringar ar guld, I st. bröstnäl af guld, I par berlocker af dito och 6 st. singerringar af samma metall samt 2:ne rakknifvar, I rakstrigel, 1 shawlett och en förgyld kedja med guldlås. Dessa saker, som han, tid elter annan, under innevarande är tillgripit, hade han lemnat till sin förre skollärare, en alventyrare vid namn C. J. Gustafsson Rosenius, hvilken förledt gossen att begå denna nedrighet. Såväl fru som Rosenius voro tillstådes vid ran sakningen hårom. Fru förklarade att hon icke påyrkade ansvar å gossen, emedan ban, som hon i sitt hus vårdat från hans fjerde år och hvilken nu vore kennes enda nårmaste anhörige, derunder stådse uppfört sig som ett godt och kärleksfullt barr, hvarföre hon ock beslutat insätta honom till arfvinge af hela sin egendom Det enda fel hon kunde lågga honom till last, om det eljest kunde anses som sådant, vore, att han till sitt bjertelag år för god, så att han af sådane, som äro nog låga att begegna sig båraf, kunde lätt förledas till hvad som bålst. Gossen berättade hårefter, med tårfylda ögon och synbar ånger öfver sin svarta otacksamhet mot sin välgörarinna, att redan den tid han ännu gick i skola hos Rosenius, denne inledt underhandlingar med honom, satt han skulle försöka komma åt mermoderns guldoch silfverpjeser, hvilka Rosenius då ville mottaga och förvandla i penningar; och förband han sig å sådan valuta anskaffa om det ock vore Tusen riksdaler. De skulle derefter göra en gemensam resa till Stockholm, der Rosenius skulle blifva gossens mentor och hvarest de tappert skulle roa sig, så långe pen