Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 2

dAäA3i — — ————— Brukspatronen, såsom slagen af åskan, svarade intet. Han satt blott och såg stindt framför sig, med Belinda på sitt högra knå och Amanda på det venstra och den stora magen skjutande fram midt emellan, i denna stållning icke olik en chinesisk afgnd. Brukspatronens tystnad tycktes innebåra en bekråftelse på Amandas misstankar. Hon yrkade att få se portråttet, hvilket brukspatronen fått dagen förut. Han hade lofvat att ståndigt båra det i plånboken, således närmast hjertat; och någon ursåkt kunde således icke gålla, förutsatt att sjelfva plånboken var med. Brukspatronen, som hade sina händer så godt som sängslade bakom de begge skönheternas respektiva ryggar, kunde icke hindra, att Amanda ur hans bråstficka uppfiskade plånboken, för att undersöka, huruvida portråttet var i behåll eller icke; och att Amanda fann bekråftelse på sina misstankar, vet man. Hon hade knappast vågat beråkna denna lyekliga omståndighet: och då förbrytelser af den art, som brukspatronens, alltid åro af natur att kunna godtgörras kontant, så var Amandas plan att låta honom dyrt få plikta ssör sin förseelse redan uppgjord. Till en början utfor hon i de mest skarpa