Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1852, sida 1

Inrikes Nyheter. Götheborg. Vår artikel i denna tidning för den 31:ste sistl. Mars, med hemställan, om icke, då nu en gång de svenska och norska intressena blifvit så olika och ofta motsatta, det vore önskvärdt att de på högre ort blefve ömsesidigt ölvervägda och, i möjligaste måtto, sammanjemkade, har, såsom det synes, söranledt hrr Röhss Brusewitz, såsom norska fabrikanter, att anhålla om plats i tidningen får följande uppsats, hvilken begåran vi fullgöra, och lyder uppsatsen, med bifogande af några noter från vår sida, som följer: -I n:o 75 af Götheborgs nyare Handelsoch Sjöfarts-Tidning finnes under rubrik:-Inrikes nyheter en artikel, hvilken reflekterande öfver norska regeringens åtgård, att med I:dels skilling banko per 64, utöfver hvad hitintills varit beståmdt, belågga det raffinadsocker, som införes hårifrån till Norge, innehåller så vrängda, för att ej såga falska fram stållningar, att vi, icke så mycket af intresse för det i Fredrikshall befintliga sockerbruk, deruti vi åro delegare, som ju mer, för att visa, huru litet det svenska sockerbruksintresset 1) skyr lögnen, då frågan handlar om dess monopol, funnit oss uppmanade, att något nårmare belysa det i artikeln uppgifna förhållande. För att låta mårka huru stor anledning svenska regeringen haft, att, på sått som skett, medelst förhöjning af tullen å det raffinadsocker, som från Norge hitföres, rubba den 1825 med brödrariket slutade förening, angående ömsesidiga handelsoch sjösarts-förhällanden, och, för att tillika ådagalägga den förmenta obefogenhet å Norrmånnens sida, att ett halft år senare, med begagnande af retorsionsråtten i lika mån förhöja tullen å det 1) Det svenska sockerbruksinteresset har ingen hvarken direkt eller indirekt del i nåmnde artikel. Den gjorda anmärkningen i detta hänseende förfaller således och insinuationen, att nåmnde intresse icke skyr lögoen, qvarstär alltså obevisad för hrr Röhss Brusewitz råkning Red. anm.