Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1852, sida 2

QAAAA F— S — Hvad det skall tjena till? Pappa vet ju, att jag har många förnåma bekantskaper, men hvilka bekantskaper har ganska glest med tior banko. Jag kan ju då få tillfålle att visa mig artig emot flera stycken. — De skola såga: jag blef hjuden af Pundmark: sådant der kan endast rika pundmark göra; och man skall tala om mig öfverallt. — Et sådant tillfålle bör visst inte försummas, försäkrade brukspatronessan: vår Jaeques gör ju samiljen derigenom en vigtig tjenst — en tjenst, som knappt nos kan betalas med pengar. — Ah, hvad år det, som inte kan betalas med pengar? sade brukspatronen med ett slags öfvertygelsens värma. Nå, eftersom du har så förbannadt godt om pengar, så gå du, om du vill en hel vecka; men af mig får du inte ett åre. — Jag hade inte tånkt att besvåra pappa, sade Jacques spoiskt och drog upp en väl spåckad plånbok; det hår tror jag skall råcka till. — Gud vet hvar den pojken tar pengar, sade fadren, och kastade ett asundsjukt Öga i sonens plånbok; men det angår mig också inte. Jacques kastade på fadren en blick, som ungefår sade, jag skulle tro det-, och råck