Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1852, sida 1

skulle storma till på en gång; och den något höga entråen vore ett korrektiv emot att såmre folk blandade sig med de besökande, hvilka således samt och synnerligen borde anses tillhöra de båttre klasserna. Hvem uppoffrade icke gerna en tia banko för ett sådant åndamål? Också var byrån, der biljetterne försåldes, belågrad i flera dagar förut; och det påstods, att redan dagen före Kinangurationenfemtusen biljetter voro sälda, så att signor Ligogno innan en enda dörr var öppnad fått in semtitusen riksdaler banko. Ingenting våcker så mycken respekt hos folk, som då de se någon, som sörtjenar dugtigt med pengar; och om en artist t. ex. får ett stort namn, så kan man vara såker, att för nio tiondedelar deraf har han att tacka de högre priser, han fordrat och fått af sin publik; och för den återstående tiondedelen har han att tacka sin talang. . Det kunde således icke våcka förundran, att hela verlden på förband beundrade herr Ligogno. som så näpet förstått att praktisera till sig femtitusen riksdaler banko ur dess fickor, och alla önskade blott att få se detta underdjur, för att ösvertyga sig, att han vore skapt som andra dådliga. Det var just samma dag, som herr Ligognos affischer voro ute första gången. Knu