Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1852, sida 1

I —— —— — till klockan åtta; ty att det var grefvinnan, som ville tala vid mig, tog jag för alldeles afgjordt. Hvad hon ville mig, kunde jag icke rått sörstå; men naturligtvis kunde jag icke anse en ? 2 så sörnäm dams önskan annorlunda ån som en befallning. Grefven var bortrest åt landet; men så oskyldig jag var, gjorde jag mina kombinationer. Klockan slog åtta i alla torn, och jag smög mig ned för trapporna med högt klappande hjerta. Dörrarne voro olåsta; det var mörkt i rummen; Men Med den kånnedom, jag hade om lokalen, var det mig icke svårt att leta mig till grefvinnans rum. Jag knackade sagta på dörren och väsade öppna, utan att någon bad mig derom. Mänan kastade några svaga strålar in i rummet, och vid dem såg jag en qvinnofigur, hölja i en slöja, i ett hörn af soffan. Hon vinkade mig till sig; jag störtade fram, då i detsamma deuxbattanterne slogos upp, och in steg en betjent med tvenne ljus och omedelbart derefter intrådde grefvinnan med en sin våninna. , i Grefvinnan stannade ett Ögonblick; derpå