Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1852, sida 1

med moustacher, och sföreställande en dåd person. Helmers historia togs emot med munterhet; och man drack en skål för nybörjaren — i kårlek och måleri. Kom så Wilhelmsons tur. -Ocksäå jag var ung — jag stod i bod hos herr Pundmark, numera brukspatronen. Det rann lika varmt blod i mina ådror, som trotts någon annans; och jag önskade ingenting högre, ån att få ett föremål att ålska. Sådana kunde jag finna dagligen i parti, dock nåstan endast pigor, ty boden besöktes af inga andra; men att knyta en intrig med dem, dertill var jag för mycket aristokrat. Mon on vacker dag kommer in i boden ett mycket elegant fruntimmer och vackert tillika — jag hade ett par månader dagligen sett henne i ett fönster en trappa upp midt emot, och åfven då och då på gatan, hvarvid jag sunnit, att hon åfven ägde en serdeles vacker vext. Aha, nu slår timman för digltånkte jag och trodde mig så mycket håldre båra draga mina slutsatser, som Jag såg fruntimret, då hon gick in i boden, titta sig om med en viss oro, såsom fruktade hon att bli bemårkt. Ett ögonblick, då vi blefvo allena, frågade hon mig helt sagta: