Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 3

der att en eller annan skeppare lemnat vintervärden om sitt sartyg i andras, än bemälde jernbärares händer, ty sådant lides ej af jernbärarne, hvilka ingalunda vilja se sin makt delad. vore det, elter beräkoing, fallet, att fartygen lemnades af jernbärarne behörig vård medelst ansvar, att ingenting af Sieppssegel eller annat låst gods bortkom och iakttagande af farty gens erforderliga pumpning, så mått: det gerna vara dem Öppet att hafva sig förbehållen den lilla ej just så lönlösa rätten; men når i stållet sker, att i deras vård lemnade fartyg, om våren vid sartygsbefälhafvarnes ankomst för börjande af årets seglation, af bristande pumpning under vintern, ligga, nåra fulla med vatten, sjunkna, och genom bristande tillsyn i öfrigt, saknande våsendtliga delar af segel-inventarierna, och skeppare vid sådant förhållande vågra den ersåttning I jernbårarelagets berörda afdelning dem för vintervakten, den de ej båttre skött, afordra, Samt jernbärarne då från Sådan skeppares fartyg sjelfpanta åtkomligt lössods, som ej utlemuas med mindre ån den pretenderade viotervakts ersättning lemnas, så är det på fullgiltiga skål insåndaren uttalar sitt klander mot jernbårarne enskildt, så vidt det anmårkta oskicket ej tillkommit genom något understödjande från vederbörande förmåns sida, i hvilket fall anmärkta felen alltså komma flera till last. Det instundar snart den tid att fertalet af jernvägen besökande skeppare hit anlånda; och den som nu möjligen tviflar på Sanningen af det hår anförda, skall då komma i tillfålle att med hundradetals trovårdiga vitsord se insändarens tramställningar, så väl förra som denna gången, besannade.