icke väntat mig få se, förr ån fullblodingen var vid målet, sprang såsom en -ilsken Smålänning-, d. v. 8. att han minst 7, af vågen var -herre på täppan.; och troligen hade han åfven den återstående delen, som utgjorde omkring 150 alnar, visat sig såsom sådan, om icke hans herre och husbonde af-hästhofvarnes slag i sanden blifvit så förbryllad, att han — icke visste hvar han var; men olyckan ville så ha det, att Smålånningen denna gången skulle förlora, oaktadt desse mine landsmån vanligen bruka sparkas — fram af en knyck på husvut, d. v. s. af lyckan, Valet hade således medfört vår gemensamme väns, den treflige Danskens lycka; men intet spår af högdragenhet syntes på hans lugna ansigte. Hans uppförande hade såkerligen varit lika om han förlorat. Nu återvånde vi, för att på den förlorandes bekostnad ånyo få litet till bästa. Det var att lågga sten på börda; men sådant var på förhand beslutadt. Oaktadt den vedervilja, som esomoftast yttras, för allt hvad vieselgrenareoch punsch heter, kunde vi omöjligen motstå frestelsen af deras magiska kraft. Vi drucko och drucko om igen och slutligen en skål för både svieselgrenarne och punschen, hvarvid segervinnaren högtidligen förklarade, att hans byte återlemnades till dess förre ågare, hvilket var så mycket mera prisvårdt, som han riskerat förlora en håst, mer ån dubbelt vård emot den han vann. Efter vål sullbordadt värf återvånde vi, belåtna med vår våg, med utgången och med vieselgrenarne.Dsme.