Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1852, sida 2

— — tröst och uppbyggelse; men lord John hade inbjudit sina ovänner, dem, som stådse sörtretat honom, och meddelat dem, att han dem till behag ville föråndra sin politik och vore redobogen att förvandla en oligarchisk minister till en minister på en bred basis. Efter ännu ett utfall emot lord John Russel, förklarade han, att oppositionens förslag var att vågra penningebevillningen. Lord John Russell: Intet sådant förslag år ingifvet, och åfven om så vore. så skulle jag icke rösta dersör:. Under hästigt oväsende förklarade talmannen, hr Bernal. alt icke något annat förslag vore ingilvet ån det ursprungliga: om en bevillning af manskap, och, sedan både lord John Russell och hr Cardwell råttfårdigat sig från hvarje tanke att vi ja förneka bevillningen af manskap, fortsatte skattkammarkanslern sitt svar, hvari han försvarade regeringen goda afsigter och förnekade att dess handlingssått vore stridande mot konstitutionen. Ingenting hade intråffat, som kunde rubba hans förtroende till husets sunda omdöme eller föranleda honom att tro, det ett godt förslag från regeringen skulle förkastas. Emellertid ville han icke nedlåta sig att tala som en minister, den der endast tåldes. Handlade lord John Russel af partisinne, hvilket han icke droge i betånkande att såga det han ansåge honom göra, så skulle han icke blifva understödd af husets majoritet, och om den nuvarande ministerens förslag förtjente husets bifall, så skulle det nuvarande underhuset nog understödja ministeren. Hr Bright sade, att frågan nu var, om en minister, som sjelf erkånde sig stå i minoriteten, men som har smugit sig till sin post med tillhjelp af en politik, som blifvit utvåmd såsom sörderslig för landet, skulle tillåtas att behålla magten utan att kallas inför den allmånna opinionens domstol; nu, då den kommit till styret medelst tillhjelp af ropet om skydd, önskade den, att den måtte få vara i fred; men han sade den, att antingen måste den uppgifna skyddet eller vånda sig till valmånnen och låta dem afgöra frågan. Vore ministrarne icke för spanmålslagen, så borde de såga det rent ut; ville någon medlem af regeringen på dennas vägnar oförbehållsamt förklara, att den tiden vore förbi, då en afgift kunde låggas på spanmål, och att ministrarne icke ville göra föråndringar i beskattningen enligt den grundsatsen, att vissa klasser lidit genom spanmålslagens upphåfvande, som icke derigenom borde hafva lidit, så skulle regeringen aldrig se honom deltaga i ett misstroendevotum emot densamma; men kunde eller ville den icke afgifva en sådan förklaring, så förklarade han densamma krig. — Markisen af Granby ), till hvilken Bright serskildt våndt sig, förklarade, att hans åsigter vore oförändrade, likasom han vore öfvertygad om, att grefve Derby skulle, ifall han understöddes af landet, genomföra en politik, som stode i samklang med hans åsigter. Efter några anmärkningar af öfverste Thompson sade hr Osborne, att hans afsigt hade varit att aftvinga ministrarne en förklaring betråffande deras politik, hvilket icke lyckats honom. Han ville icke yrka på omröstning. — Derpå antogs första delen af krigsministerns förslag, bevillningen af manskap, hvaremot behandlingen af dess andra del, frågan om penningebevillningen, uppsköts till en blisvande sammankomst. ) Äldre bror till ministern lord John Manners. Fadern, hertigen af Rutland, år en af Englands största och rikaste egendomsberrar. Red. anm. Norge.