—————————————— ———— — är det ni håller på med vid bordet der borta? skrifver matsedlar, tror jag. — Du vet ju, att vi ge souper om Fredag åtta dar, min gosse. Är det några, du vill ha bjudna af dina kamrater? Det skall bli dans. — Det välsignade dansandet! Men låt se! har Gloopen varit här någonsin? — Hvilken glop? — Kors, baron von Gloop, vet jag ... En dråplig karl, som jag haft den äran att föda och kläda nu i några månader. Sätt upp honom annars. Nå än von Wiften då? — Han har lemnat sitt kort, men ännu inte varit bjuden. — Benommerad ecart-spelarce, fin karl. Nå än Westanfläckt då? — Ack, den lilla kammarjunkareu? ... Man säger, att det skall vara en ganska obstruerad ung man. — Om mamma ville låta bli de förbannade fransyska orden ändå! Jag sätter mig i vrångstrupen. — om du har ätit nu, Victor, sade den hushållsaktiga brukspatronessan, så låt oss fortsätta vårt arbete. Landshöfdingen och landshöfdingskan , med deras fröken dotter Rosa. — Rosa! repeterade Jacques och sväljde ned ett glas Malaga. Hvarför inte så gerna Ca