Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosn. I En månskensafton. — Nog är farbror Jakob bra rik, men så tål det vid också, sade Victor Pundmark, der han satt vid lilla bordet i paviljongen på Stallmästargården, och smuttade på en toddy. — Rik, ja, svarade hans vän, artisten Helmer Branning, som satt på andra sidan om bordet, och förnöjde sina blickar med den vackra tafla de hade framför sig; rik är han nog, men jag tror inte att jag ville vara i hans ställe för det. — Ja, ja, du känner dem nog, du, som ger lektioner i huset. Apropos! hvad tycker du om min kusin Sally? — Du frågar så tvärt också, svarade den unge artisten, som fann sig gripen, för att så säga, på bar gerning, ty just nu tänkte han på brukspatron Pundmarks dotter Sally.