Styckegods. Kejsarrikets spillror och en nåsa. Helt nyligen besöktes en af de båsta miniatur-målarnes atelier i Paris af en man, som var klådd i en lång, från hakan till fötterna tillknåppt rock, och i hela sin figur bar spåren af en förfluten krigisk tid. — Min herre, sade denne till målaren, jag tillhör kejsarrikets spillror. Detta sår härrör från en Tyroler-jågares kula, detta hugg från en Ungrares sabel, detta årr från en Baskirs lans, och det hår — i det han aftog sin nåsa — år ett minne från Spanien. Målaren betraktade den stackars hjelten med en blandning af förvåning och medlidande. — Jag kommer, fortfor fråmligen, just nu från Morbihan, för att bevista en bal hos Seine-prefekten, hvilken gjort mig den åran att inbjuda mig. Men jag kan omöjligen visa mig der med denna nåsa; en fuskare i Morbihan har förfärdigat den åt mig, men den år för tjock och passar alldeles icke får mitt ansigte. Skulle ni icke vilja hafva godheten att måla den hår nåsan naturtroget åt mig? Vid dessa ord framtog främlingen en ask, i hvilken låg en nåsa af guld, försedd med glasdgon ofvantill och ett par prydliga mustacher under, allt vål inlagdt i bomull. Konstnåren, förvånad att finna två nåsor