hade vittnet, som var dräng hos plantageägaren Pettersson, begifvit sig upp till madam Gråstens bostad och der intråffat just då Jonas Nilsson skulle pålåssa hafren. Vittnet hade då sett huru Nilsson först sett sig försigtigt omkring att ingen skulle finnas i granskapet som kunde observera honom, och då han derom förvissat sig, hade han burit ut hafresäcken från Gråstens bostad och lagt den på ett åkdon. Vittnet gick derefter fram till tilltalade Nilsson, och i det vittnet gaf sig i samspråk med honom, hade han sålunda tilltslat honom: Jvänta, fabron, hvad har J i såcken, vill J sälja honom?? derpå tilltalade Nilsson nekande svarat, och visat sig särdeles angelägen att komma i våg; men vittnet hade emellertid gått fram och öppnat på snofvet? (troligen säcköppningen), då han, icke allenast igenkände säcken utan äfven hasten, säsom densamma, hvilken blifvit Pettersson srånstulen, hvadan han anhöll Nilsson och tog från honom hafresäcken. Målet uppsköts härefter för Lotta Petterssons inställande och mera hevisnings anskaffande. En lärling hos bagaremästoren E. A. Sandberg, vid namn Anders Svensson, 19 år gammal, hade i slutet af förliden vecka utan Sandbergs tillstånd begifvit sig från sin kondition, och dervid tillgripit en gesäll derstädes tillhörig bonjourrock. samt s stl. söndags afton, sedan han formligen blifvit uppsagd sin kondition, infunnit sig i Sandbergs bostad och ur ett skåp knipit åtskilliga matvaror, bvarmed han åmnade aflågsna sig, men blef anhållen af en af Sandbergs arbetare. I måndags förevar undersökning härom uti poliskammaren. På bemedling af hr polismåstaren nedlades åtalet emot Anders Svensson, hvilken, i anseende till sin ungdom, ånnu stod att vinna som en nyttig och årlig medlem för samhållet. Hr Sandberg lofvade att utfårda ett bevis för honom, sådant, att han derpå möjligen kunde få sig en annan kondition, enär hr Sandberg icke vidare ville ätertaga honom och han icke heller önskade dit återvända. — F. d. artilleristen Johannes Almgren var den 22 dennes inställd uti poliskammaren för det han sistl. lördag stulit ett par galoscher från föreståndaren får stadens sjukhus Granberg. Granberg beråttade, att då han nåmnde dag på f. m. besökt en person uti enkefru Nordströms hus vid Köpmansgatan, hade han ställt siua galoscher uti en olåst korridor, och når han skulle gå derifrån, voro galoscherna borta. Almgren förnekade, att han stulit dem, men vål att han mot 24 sk. rgs ifrågåvarande dag vid middagstiden tillhandlat sig dem af en för honom okänd schåare. Almgren har tillförne varit straffad för olofligt tillgrepp och skiljd från regementet för kronopersedlars förskingring samt uttjent sin kapitulation vid kronoarbetskorpsen. Poliskammaren remitterade ransakningens sullföljd till rådhusrättens 2:a afdelning och insatte Almgren i stadshäktet. En hakelugnsmakaregesäll från Eskilstuna, som uppgaf sig heta Carl Fredrik Basilier, hade sökt att blifva antagen som artillerist vid härvarande artilleriregemente och för sådant ändamål företett sin vandringsbok, hvaribland andre bevis, ett af pastor U. Lunigren i Eskilstuna undertecknadt prestbetyg, fanns intaget; men som nåmnde betyg, i anseende till flere staffel, skåligen misstånktes vara falskt, blef Basilier håktad och till förhör sistl. måndag instålld i poliskammaren, dervid Basilier erkånde, att en smedgesåll vid namn Nyman under vågen hit, på anmodan af Basilier, fabricerat beviset. För upplysningars inhämtande, rörande Basilier, uppsköts undersökningen och insattes han emellertid i stadshäktet.