2 Rättegångsoch Polissaker. Uti ett bränvins-minuterings åtal som förovar i poliskammaren den 22 dennes, presenterade sig såsom vittne en artillerist vid härvarande artilleri-regimente. hvilken hade den personliga märkvärdigheten med sig, att han var fjorton qvarter och en tum lång. Hade den sup, han på omvittnade krogen tagit, varit varm, skulle den säkert hafva afsvalnat innan den bunnit anlända till magens territorium. Mannen rår naturligtvis icke för sin längd, men skulle bättre ha passat till ångskorsten vid en fabrik, än till menniska. — Sistlidne Måndag blef sabriksarbetaren på herr Keillers mekaniska verkstad, Johan Larsson, af poliskammaren fälld till 66 rdr 32 sk. bko böter, eller i brist deraf afstraffas med 28 dagars fäangelse vid vatten och bröd, för det ban föregående Lördag, under det han sökt befria en annan af poliskonstaplarne n:o 16 Magnusson och n:o 2 Andersson för fylleri häktad arbetare hos Kieller, burit våldsam band å nämnde poliskonstaplar. — Sjökaptenen Herts fru, boende vid Breda vägen, hade af sotaremästaren Gottlieb Nordgren blifvit till poliskammaren uppkallad, för det hon vägrat Nordgren låta sota, då ban bärtill anmält sig. När målet påropades sistlidne Måndag, medgaf fru Herts riktigheten deraf, men förklarade, att sedan hon sistlidet år flerfalldiga gånger sändt bud till Nordgren om sotning och denne, äfven personligen af fru Herts derom tillsagd, sådant likväl uraktlätit, hade hon sett sig tvungen anlita en i Haga boende sotare, som då gerast och sedermera verkställt sotningen i hennes hus. Ett af fru Hertz åberopadt vittne intygade sanningen af denna uppgift och tillade dessutom, att efter det Hagasotaren vid ett tillfälle sörrättat uppdraget, hade en af Nordgrens pojkar infunnit sig och pockat sig till att få sota, änskönt fru Herts tillsagt honom, att sådant icke behöfdes; och då pojken uppkommit i skorstenspipan, der han icke funnit något sot, hade han i förargelsen deröfver ur pipan lösryckt och nedkastat 2:ne tegelstenar, hvarefter han afligsnat sig. Nordgren, uppmanad att förklara sig öfver hvad nu förekommit, föreviste då ett af honom troligen från predikstolen i Carl Johans kyrka eller på annat sätt publiceradt tillkännagifvande, att samtlige respektive innevånare i Majornas församling borde tillsäga honom, när de åstundade få sotat sina kakelugnsoch kökspipor. Hr polismästaren yttrade, efter genomläsandet ef detta dräpande dokument, till Nordgren: det var underligt, att ni icke bad dem bära dit kakelugns-piporna. Utslag i målet skulle framdeles meddelas. — Arbetskarlen Sven Eriksson, boende någonstädes i grannskapet af staden, hade en dag sistliden vecka, kl. emellan 5 och 6 på morgonen såder en pasantaflagt ett besök utit. d. fabrikör Damms gård vid Stampgatan, der ban tagit något prof af den hampa hr Hegardt till torkning derstädes låtit upphänga. Men oturen ville, att Eriksson på vägen till staden blef anhållen af polisen, och då han icke kunde göra nöjaktig reda för åtkomsten till hampan, kneps han och insattes i stadshäktet. I Måndaga förevar ransakning härom i poliskammaren. Herr Hegardt, såsom målsägare, förklarade, att han för sin del afstode från sitt ansvarspåstående å Eriksson, bvilken efter långt besinnande slutligen orkände tillgreppet, och slapp för denna gång med varning att framdeles bättre skilja på mitt och ditt samt föratändigades att genast bära tillbaka hampan, der han tagit den. . Z Drängen Jonas Nilsson, hos herr Ström i Gamlestaden, ech hans bustru Lena Stina stodo den 22 d:s inför polisens dombord, tilltalade för det de innehaft en säck med tre halfskuppor hafre, stulen från plantageägaren Pettersson på Stampen ur en olåst lada, natten emellan Onsdag och Thorsdag förl. vecka. Såväl Nilsson som hans hustru förklarade, att de för 1 rdr bko köpt hafren af en qvinsperson, f. d. spinnhushjonet Lotta Pettersson, hvilken skall varit boende hos en madam Gråsten i Redbergslid, hvarest hafren varit insatt tills de tilltalade afhämtat densamma. Ett afhördt vittne beråttade, att sedan stölden blisvit upptåckt och spaning å de misstänkte erhållits,