Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1852, sida 4

Diverso. På de senare åren af mitt vistande hårstådes hafra timat flera olyckskändelser, som, inom detta utfattiga fiskläge, ökat jemren och eländet hos de lidande. Under detta nyligen borjade år har åter ett svårt olycksslag trässat en fattig familj, hvilken hiltils, genom en oafbruten flit i silt nåringsfång, sökt att aflågsna en större nöd från sin boning; men, då Fiskaren Nils Berntsson härstådes vådeligen omkommit Söndagen den 18 sistl. Jan. på en resa till Kongelf, derunder båten kantrat, och således en betydlig del af den fisk, som, i nämnde stad, skulle utbjudas till salu, gått förlorad, hafva utsigterna för framtiden blifvit fördunklade, och mycket sorgeliga för de efterlefvande. Bemålte Nils Berntsson, 43 är gammal, var således ännu i sina raska år, och en för husets gemensamma hdsta driftig man, hvadan hans hastiga och oförmodade bortyång. oberäknadt den djupa saknaden och bittra smårtan, förorsakat för den efterlefvande enkan Olena Hansdotter en svår rubbning uti hennes ekonomiska belägenhet. Det enda våsendtliga stöd hon ännu åger qvar på jorden, år en dldrig. till grafven lutande fader, som snart fyller sitt 66:te ålders dr och hvars lika åldriga hustru den svåra sorgen nedlagt på sjukbådden, derifrån hon, efter allt utseende, ej lårer mer uppstiga. Den olyckliga enkan, förberörde oOlena Hans dotter, som eger en enda dotter, som med henne djupt deltager i sorgen, har i 1 år varit sängliggande, men under flera är gått uppe med en svag kropp och en vacklande hålsa; men nu åter, i anseende till den känbara sorgen efter sin man, blifvit tvungen att intaga sången, och lårer troligen ej så snart återvinna den hälsa och de krafter, som såtta henne i stånd att bidraga till sitt nodtorftiga lifsuppehålle; hvartill kommer, att hon vistas inom ett fattigvårdssamhälle, der de fleste äro mycket behöfvande, och har hennes och de ofriges bestånd hittills berott på det lånebitråde, som en och annan af de få förmögne på stället, lemnat de behöfvande; men då ej nu mera nägra synbara tillgångar finnas för handen, år troligt, att den efterlemnade egendomen kommer att skingras för att dermed betala åsamkad gåld under mannens lifstid. Ett stöd finnes dock qvar, når alla jordiska fallit, hos Honom, som ar enkors försvar och de faderlösas fader, och som vill och kan förjaga misströstan hos hvarje olycklig, som till Honom allena såtter sin tillit. Herren, som böjer och leder menniskohjertan hvart Han vill, skall vis