ken den för Clara bestämda presenten låg utbredd. Medan barnen afvaktade tecken till uppbrott, hördes på Gasthuis-gatan rullandet af vagnar och stampet af oroliga hästar. Nu slogos portarna till slickhuset på vid gafvel. Längsamt och med afmåtta steg gingo flickorna ut på gatan, under tillopp af en stor folkmassa, som till en god del fyllde gatan och trångde sig fram för att så nåra som möjligt få betrakta tåget. I samma ögonblick öppnades åfven porten till det nåstgrånsande huset, och Clara, klädd som fröken, i den dyrbaraste drågt, trådde ut, ledd af grefven och grefvinnan dÅlmata. Ibland andra vänner och bekanta var hon åtföljd af syster Cathelyne från Falconsklostret och måster Huygens, orgelnisten i domkyrkan. Clara fördes fram till de fyra flickorna, som skulle öfverlemna henne de fordna kamraternas gåfva. Under det att barnet med klappande hjerta betraktade den lysande presenten, skulle Trees i alla flickornas namn hålla ett tal till henne; men redan vid de första orden nekade henne tungan sin tjenst, och hon brast ut i en flod af tårar. (Forts.)